"det blir bättre"

De första veckorna i Katjas liv var minst sagt turbulenta. Då tänkte jag "vad har man gett sig in på egentligen, är det såhär det är"? Allt är så annorlunda nu. Är det Katja eller vi som har förändrats? Förmodligen både och. Katja har växt och blir mer och mer redo att kunna hantera att vara i den här världen och vi irrar inte runt i ett slags chocktillstånd och låtsas vara föräldrar, nu ÄR vi föräldrar.

Nu kan jag inte riktigt förstå att jag inte förstod att det nog skulle gå bättre och bättre och att den första tiden inte är för evigt. Herregud,vi blev inlagda* när Katja var 3 veckor. Men jag mådde skit och det är väl inget att be om ursäkt för men en del kan nog tycka det är fånigt att man bryter ihop efter så kort tid. Åandrasidan så är det väl den allra första tiden som kan vara skitjobbig. Man har gått igenom en förlossning med allt vad det innebär och man slungas in i en helt ny värld (med konstiga hormoner). Många gånger undrade hur jag skulle klara av det. Om det var så här jobbigt nu hur skulle det bli sen? Jag hade aldrig behövt vara tillgänglig för någon 24 timmar om dygnet. Jag hade aldrig varit mamma och haft det ansvaret. Nu efteråt kan jag ju se att jag hade kunnat slappna av lite mer, eller mycket mer, än jag gjorde. Men det är ju lätt att säga nu. Jag var totalt utsugen på energi och var spänd 24 timmar om dygnet, även när jag sov. Jag kunde inte se att vi skulle kunna bli en familj med våra rutiner och våra egenheter. Det var mest bara kaos och en undran hur man skulle orka med ett dygn till. Och det kändes inte som 3 veckor då, snarare som flera månader.

Alla sa till oss "det blir bättre" och det var verkligen sant. Det blir bättre. Mycket bättre.

bara nån timme gammal

lilla sötis

* vi blev inlagda på barnkliniken för Katja hade varit så skrikig plus att jag mådde så himla dåligt så de tog hand om oss där några dygn hela familjen. En fantastisk hjälp som jag inte visste fanns. Jag är glad att vi tog emot den så att vi fick ladda om batterierna och jag rekommenderar alla att ta emot den hjälp som ges. Kommer vara barnkliniken evigt tacksam för det de gjorde för oss