Upp och ner

Hur är tillvaron? Upp och ner. Verkligen upp och ner. Plötsligt så är man lite mindre spänd och stressad, ungen är nöjd och man tycker liksom inte alls det är så farligt allting. Och det känns som man har svaret på allt. Och det man inte har svar på spelar ingen roll för det allt är ju faktiskt himla bra och vi fixar det här. Timmen efter så känns allt skitjobbigt och oöverstigligt och outhärdligt. Osäkerhet och ledsenhet. Trötthet, frustration. Och så håller det på. Men det kanske är vanligt?

Hela familjen har varit inlagda ett par dygn. Det blev för mycket tillslut. Skrikigt barn, utmattade föräldrar och mjölkstockning.

Den största förändringen sen vi kom hem är väl att Katjas tid med pappa har ökat. För mig fanns det inte ens att jag skulle kunna lämna henne typ. Och det kanske man inte måste. Men jag måste. För att orka. Måste kunna lämna över nån stund här och där ibland. Jag inser det nu och det går lättare och lättare.

Jag har handlat nya kläder till Katja (hon växer så det knakar) och jag har varit hos frisören och jag har träffat några kompisar en sväng på stan. Helt själv.

Pappa och dotter har sovmorgon. Mamma duschar och och äter frukost i godan ro.


Seger! Katja kan somna på pappas axel. Förut var det bara mammaaxeln som var acceptabel

Jaså, äta på flaska går också? Snart behövs väl inte mamma?;-)
Om ni undrar vad det är tjusig klädsel min man går omkring med så är det en bärsjal. Blåmärket vetefan hur han skaffat sig