Skrik ett par kvällar/nättar nu innan sömnen infinner sig. Verkar som det är magen, men säkert blandat med övertrötthet. Skitjobbigt att hjälpa henne somna nu för hon vägrar att man lägger henne ner (gallskrik from hell), men kan samtidigt inte sova i famnen för det blir varmt och obekvämt efter en stund. Dessutom måste man stå och helst gå och det pallar man inte i ett par timmar. Brukar tillslut kapitulera liggandes bredvid mig vid bröstet och gjorde även så inatt. Hoppas att hennes mage blir bättre framöver och att vad det nu än är som är jobbigt blir mindre jobbigt för henne. Men det får man ju tro!
Jag borde sova men jag var bara tvungen att sitta uppe en stund. Själv. Vet att jag kommer svära imorrnbitti men just nu bara njuter jag av att sitta här helt själv och lyssna på tystnaden.
mina kära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar