deppträsk

Har varit en sväng nere i deppträsk igen. Det blev för mycket igen och så dimper man ner. Var hos sjukgymnasten idag ( det var ett tag sen pga av att jag hade så ont i tån min förra tid så jag fick ställa in den). Jag har längtat såååå efter att få träffa henne. När jag kom innanför dörrarna så bara sprutade tårarna , allt bara kom, och hon sa bara direkt " vi går och snackar först" ( innan gymnastiken) Sen snackade vi väl nästan en halvtimme. Hon är så jäkla bra och så himla omtänksam fast på rätt sätt (inte tyck-synd-om-sättet) Jag är sjukt glad att jag fått träffa henne annars vet jag fasen inte hur det gått för mig. Jag mår redan så mycket bättre. Både fysiskt och psykiskt. Jag hade så ont igen av foglossningen och bara att resa mig för att hämta nåt kändes helt övermäktigt. Efter jag varit där mådde jag bättre. Och det kan inte ha varit bara pga gymnastiken utan det är som hon säger; det psykiska påverkar dig jättemycket. Mår du inte bra psykiskt så mår du inte bra fysiskt heller. Jag förstår aldrig det, hur stor det spelar, för man tycker liksom att det bara är fysiskt ju.

Tyvärr ska hon vara ledig nu i tre veckor, den jäkeln(!), men jag får en vikarie så länge. Hon förstod att det inte va optimalt men nu är det som det är. Och jag får träffa henne sen igen och då ska vi boka tider så det står härliga till lovade hon.

Jag frågade idag rakt ut hur lång tid hon trodde det skulle ta innan jag var återställd typ. Hon tippade på 3-4 månader. Jag hade väntat mig mer ändå (även om jag vet att hon inte kan lova mig nåt) för i det stora hela så är det ingen lång tid. Tar jag mig igenom det här så kommer min tid....jag längtar dit men det är bara att kämpa vidare och försöka ha det så gott jag kan under tiden.

finaste