När Katja visade tecken på sömnighet så la jag henne i sin spjälsäng. Gick in när hon ropade på mig, och gick igen när hon var nöjd. Sen satt jag en stund vid sängen och vaggade den lite. Och så somnade hon. Vi är inte vana vid detta, hon har somnat en gång så tror jag, annars har vi fått gå med henne och så har hon somnat i famnen. (Förrutom på dagen när hon ibland kan slockna själv i babygymmet eller var hon råkar vara) Och nyss när hon skulle sova middag så la jag henne i sin säng och gick iväg. Gick in en gång och stoppade om henne när hon gnydde lite, nästa gång jag gick in så sov hon:-)
Vi kan gå med henne i famnen, det är inte det, men det är gott att se att hon är så pass trygg nu att hon kan somna själv i sin säng. Känns jättebra. Ja,vi får se om det va en engångsföreteelse eller inte!

Min älskling. Tack för att du finns och tack för att just vi fick vara dina föräldrar!
Hoppas hon fortsätter sova i sin säng nu, det är så skönt när de börjar fixa den biten.
SvaraRadera