till dig min älskling

Världens bästa

Jag kan fortfarande inte förstå. Att just jag skulle träffa dig. Att just jag skulle få dela mitt liv med dig. Att just jag skulle få så mycket kärlek. Jag ska inte ens försöka sätta ord på vad jag känner inför allt du har gjort och gör för mig. Det bara går inte. Men jag hoppas du vet hur mycket jag älskar dig och alltid kommer att göra. Du är underbar.

gilla läget

Jag har tvingats att fundera en del på senaste. Jag har hamnat i en svacka kort och gott som nog har framgått. Har fått inse att jag på senaste börjat ställa mig utanför livet där ute mer och mer. Det är okej att inte gå ut om man har skitont en dag och har en skitdag. Det får man. Men man får inte göra så varje dag. Inte utan att ens försöka. Men jag skiter i att gå mest varje dag nu. Det är ju inget roligt i alla fall! Jag tvingade mig ut en sväng till pressbyrån igår (för att åter igen köpa sötsaker. Vad ska jag annars stackars jag roa mig med i mitt fattiga liv? Finns ju typ inget annat jag duger till ändå!) men det var inget kul. Ville bara hem. Stänga dörren. Stänga allt. Leva i en bubbla där jag inte är en gammal tant. Där jag är den där kvittrande pigga mamman som powerwalkar med barnvagnen och fikar på stan. Där jag är den som säger " Jaha, jag trodde foglossning försvann efter förlossningen"

Jag har hela tiden pekat ut foglossningen som boven. Så orättvist. Så typsikt. Allt är ju så bra. Och så av någon orättvis anledning så gav gud mig foglossning så att jag ändå inte skulle få vara lycklig. Men faktum är att detta kanske inte är sant. Sanningen är att jag inte har den blekaste aning om hur jag hade mått om jag inte hade haft foglossning. Kanske beror inte allt på foglossningen. Kanske beror det mesta på att jag mår lite knackigt psykiskt och jag kan helt enkelt inte hantera att mitt bäcken just nu är lite bråkigt.

Jag måste se om det finns vägar och möjligheter att acceptera läget. Faktum är att det finns massor med hemskheter man kan drabbas av. Och det jag drabbats av är inte det värsta man kan drabbas av. Det kan inte ens jag säga emot om jag tänker efter. Faktum är att jag kan bli påkörd imorgon. Faktum är att jag kan få cancer. Faktum är att min dotter kan bli allvarligt sjuk. Det är bara det att man funkar inte så, att man går och är lycklig över allt man inte är drabbad av. Men att man inte tänker på det betyder inte att det inte kan hända. Sen känns det alltid som om i princip alla andra människor inte är tyngda utav någonting. Och det är väl så livet ska vara? Man förväntar sig att livet ska vara lycka rakt igenom och att allt ska gå att fixa och gör det inte det så får man väl leva ett liv som uppnår ett värde av 25% av ett normalt och lyckligt liv. Men det finns inga rätt eller fel, lyckade eller misslyckade liv, det finsn bara våra förväntningar. Faktiskt är det ingenting som säger att det är så viktigt att kunna gå. Inte i sig. Inte att jag inte "förstår" att folk som förlorar förmågan att gå blir jäkligt deprimerade. Det skulle jag också bli. Men. Lyckan sitter inte i att kunna gå. Den gör verkligen inte det. Men inte sjutton är det lätt. Inte på något sätt. Jag skulle förmodligen tappa mig själv i mörkret.


Det kommer förmodligen ta tid innan jag blir bättre. Tills dess får jag helt enkelt göra vad som går att göra i form av sjukgymnastik etc. Resten handlar om att gilla läget. Visst hade jag hellre varit utan foglossningen men det är mycket man vill och önskar. Ödet styr vi inte över. Vi kan bara göra vårt bästa. Och det räcker oftast längre än man kan tro.

empatikurs?

Full rulle hela dan. Först var jag hos sjukgymnasten. Sen på efterkontroll hos barnmorskan. Sen kontroll och sårtvätt av tån på vårdcentralen. Sen tog de bort fettknutan.
Det var INTE roligt att ta bort fettknutan kan jag säga. Jag är så förbannad.

Kom till vårdcentralen för att de skulle titta på tån så allt var bra. Sen visste jag att de skulle titta på knutan också. Tillsist fick vi fatt i läkeren som tittade på den och beslutade att det bästa var att ta bort den. Visst,lika bra tyckte jag. På studs skulle han ta bort den. Blev lite nervös men tänkte att det va ju lika bra. Det gjorde SKITONT att få bedövningssprutan in i knutan som var rejält öm. Jag grät och skrek och varken läkaren eller sköterskan visade nån som helst sympati. Sen sa han " säg till om det gör ont". Han ville väl veta om bedövningen tagit som den skulle. Det gör ont när han skär och jag säger det, men bryr han sig? Svarar inte ens. Sen börjar jag gråta och säger att jag är rädd. "Antingen slutar du lipa eller så slutar jag operera" säger han skitsurt och menar att jag stör andra patienter som finns i korridoren.
Jävla gubbe. Jag var helt förstörd efteråt. Hittade en sköterska i korridoren som jag satt med en stund för jag mådde så jäkla dåligt. Allt gick så fort, han kunde väl åtminstone säga vad han gjorde, berätta lite om ingreppet, men han sa INGET. Kände mig som ett betydelselöst skal som bara skars i. Så jäkla onödigt. Har en tid till honom för min andra tå men tänker inte låta honom röra min tå. Dessutom har båda sköterskorna som assisterat ( både tåoperationen och denna operaton)varit stolpskott så jag funderar starkt på att byta vårdcentral. Dock så vill jag gå hos sjukgymnasten och jag får nog inte gå där, för samma peng, om jag inte är listad där.

Ja, nu är den borta i alla fall, den var rejält störande nu, kunde knappt ligga på den sidan. Men som sagt, det hade kunnat gå mkt bättre till än vad det gjorde. Blir så förbannad på sånt, att folk inte begriper bättre. Just det, gubbstrutten försökte vara rolig också innan jag gick, det var någon kommentar om att min mascara runnit. Gubbstrutt var ordet.

och jag...

Och jag känner mig som en nittioåring som vanligt med mina krämpor. Fettknölen är sjukt öm nu så läkaren ska kolla på den på måndag. Antingen tar de väl bort den eller får jag antibiotika. Känns ju lika bra de tar bort den. Undra hur snyggt det ärret kommer bli då? Men jag får väl hoppas det inte blir för stort.

Och fogarna? Ja, det går upp och ner. Bra är det ju inte men inte superilla heller. Jag försöker att tänka på det så lite som möjligt, det är väl min strategi just nu. Jag kan inte resonera bort smärtan ändå.

Jag ska boka in ett besök till bvc där vi enbart kan snacka om amningen . Jag funderar ju på att börja trappa ner den redan snart för att eventuellt sluta kring 4 månader pga foglossningen. Men vill gärna ha lite tips och råd innan man trixar med det själv. Hoppas förstås att jag får ett schysst bemötande och förståelse. Men jag får väl se till också att det verkligen framgår att det är något jag funderat ordentligt kring och att det inte är något jag bara hastigt och lustigt kommer att genomföra.

de växer de små liven

underbar(n)

Att flyga på pappas ben är just nu favoriten:-) Vi blir bortskämda med mer och mer härliga riktiga skratt. Hon växer och växer min tjej...

lighten up

Eftersom jag inte är dränkt i sorger idag utan har mått lite bra så ska vi bjuda på lite musik. Min favvolåt just nu. Förövrigt är Robyns frisyr sjukt snygg.

fogar och skit

Smärtan i piriformis har i princip släppt verkar det som(!). Dock så har jag haft ont i själva fogarna nu istället:-( Hela bäckenet har känns som en rad av knivar som hugger till ibland. Så jag blev ganska ledsen igen. Vet inte om smärta brukar bete sig sig så att den flyttar på sig? Eller så har jag överansträngt mig på något vis.

Innan jag fick tid hos sjukgymnasten, den braiga, så fick jag en tid till en annan sjukgymnast. Den tiden låg dock så långt fram så jag bara orkade inte vänta och fixade en tid till en annan. Dock så lät jag den andra tiden vara kvar så jag var faktiskt där igår. Jag hade låga förväntningar (pga mindre imponerande erfarenheter av den offentliga vården vad gäller foglossning) men jag ville liksom se vad de skulle säga. Tji fick jag, för det visade sig att tjejen jag träffade var kanonbra. Hon verkade jobba på samma sätt som den andra sjukgymnasten. Och det kostar mig typ en tredjedel om jag går till henne ist...Dock har jag inte bestämt hur jag ska göra än, jag får fundera över helgen. Jag vill liksom inte släppa den första helt heller, men jag kanske kan utnyttja henne på något vis ändå även om jag tar det mesta hos den andra.

Jag fick ett iallafall ett bälte som jag kan använda för att stabilisera bäckenet så att fogarna inte skaver mot varandra. Det hjälper en del, men dock så får jag värsta magknipet av det:-( Det var ett riktigt brett bälte, egentligen avsett för ryggen, så jag ska be om det andra smalare sen så att det bara går om höften och ej magen. Fick även en sittdyna som ska hjälpa mig att sitta rätt. Hon erbjuder akupunktur och kommer hjälpa mig med lite övningar för att stärka kringliggande muskler. Om jag nu ska gå där men det blir nog så.

Det har varit SÅDÄR på det hela taget, surt när jag plötsligt fick ont i själva fogarna, men jag tycker det varit bättre idag. Så idag drog vi till mamma i Åhus. Där blev vi bjudna på middag. Så skönt att komma bort en stund, inte tänka på det onda och jobbiga och ledsamma. Min syster och hennes två flickor skulle kommit och hälsat på men de hade åkt på värsta förkylningen. Men jag hoppas de kan komma nästa helg ist! De har ju inte sett vår lilla tös.

jag med korsetten. lasse tycker tydligen inte jag har tillräckligt vacker nuna för att vara med helt och hållet på bild...

studie av underbart barn

Lite skriftliga rapporter om levandet kommer sen ( fast det är mest foglossningsskit ändå så jag orkar fan inte älta om det just nu) men först mera bilder på underverket:-)

sekreterare Katja Hjalmarsson

första riktiga skrattet. hon blev skiträdd efteråt och började gråta åt sitt eget skratt:-D

oj vad jag kan!

stora fina tjejen

slappar hos pappsen

en liten studie i söthet

Jag tror minsann ...

att en viss tös har blivit pappig

gick halvbra

Sådär ja. Nu va det gjort. Åtminstone halvvägs.

Jo, jag fegade delvis ur. Jag var jättenervös när jag väl låg där på britsen. "Det gör ont att få en spruta i tån" säger läkaren det första han säger. Och sedan en mycket oroväckande tystnad mellan han och sköterskan ( som förövrigt var i stort behov av en charmkurs) som om " ännu en dum patient som utsätter sig för detta. jag hade ju INTE gjort det frivilligt"

Bestämde oss för att ta den ena tån och vänta med den andra. Dock så gick det bra. Sprutorna var helt okej, gjorde inte ont. Och själva operationen kändes ju förstås ingenting. Nu får jag vänta en månad tills de tar nästa tå men va sjutton. Jag visste ju inte vad jag hade att vänta när han sa sådär! Dessutom kan det vara rätt surt att gå med två fötter som har bandage så det kanske var klokt att bara ta den ena nu.

Sitter nu och väntar på att den ska göra ont som den borde göra när bedövningen släpper. Känner en del men kan tänka mig det känns ännu mer imorrn när det börjar läka. Nån fettknuta hanns inte med, jag tog inte ens upp det för det var liksom inte läge. Innan jag visste ordet av det så hade han redan gått typ.

Vi nöjer oss med en bild på tån inlindad va?

Jaha, och sen blev det en rejäl djupdykning när jag kom hem. Gråt och förtvivlan. Hade så ont i hela bäckenet, kände mig helt trasig. Det var inte i den där punkten längre (muskeln som jag glömt vad den heter) utan i hela bäckenet, rygg och allt. Fick panik för att jag gjort knäböj häromdagen och bestämde mig för att jag förmodligen FÖRSTÖRT ALLT (men gud så ovanlig tanke hos mig då). Jag har förmodligen varit DUM igen.

Det är iallafall bättre nu, kan ha varit för att jag låg ner på den dära sjukhusbritsen när de donade med tån.

Jag funderar kring det här med amningen. När man ammar producerar man ett hormon som heter relaxin. Detta påminner om hormonet man har när man är gravid som gör att uppluckring i fogarna sker, så därför kan amningen göra att det tar längre tid att bli bra från foglossningen. Dels så vet jag inte (och ingen annan heller verkar det som) hur många som verkligen blir bättre av att sluta amma och dels så trivs jag verkligen med att amma så jag vet inte hur jag ska göra än. Jag behöver ju dock inte amma superlänge, det kan ju vara onödigt (om nu foglossningen inte ger sig). Ja, det är svårt. På ett sätt vill jag göra allt för att foglossningen ska bli bra, men tanken på att sluta amma känns som sagt jätteledsam också. Den fungerar ju så bra. Dessutom är det så himla mycket jag kan inte kan nu så amningen betyder extra mycket nu, att jag iaf kan amma. ( + att det givetvis är bra för Katja) Och slutar jag så är det kört sen, då kan man inte börja igen.

Ja, det tål att tänkas på. Det blir ju inte än på ett tag iallafall.

tummen är toppen....


träning med pappa

Otålig!

Imorrn är det läkarbesök och nageltrångsoperaion (så vitt jag vet) Jag brukar vara rätt cool med sånt men jag är faktiskt rätt nervös. Dels för att få spruta i tån, skitläskigt verkar det vara, men också för att tanken på att nån ska ens vidröra tån känns ju bortom allt vett. Men - jag måste. Han ska även få kolla på en fettknuta (mysigt namn) jag har i midjan som i dagarna har svullnat upp och blivit jätteöm. Lika bra att ta väck den också.

Jag är så otålig nu!!! Ska jag alltså vänta till nästa måndag på första akupunkturbehandlingen? Jag vill,vill,vill NU. Fick sån sjuk energi av sjukgymnastbesöket och är hur ivrig som helst att sätta igång. Jag vill se om det har någon verkan. Min plan är att även börja träna styrketräning så smått. Jag tror det är bra för framtiden. Jag är så inaktiv nu och tappar muskler och jag behöver inte tappa ännu mera utan tvärtom. Ska bara kolla med sjukgymnast först om det är några övningar jag ska undvika så man inte gör något dumt.

I min iver och otålighet kunde jag dock inte låta bli att göra knäböj här hemma redan i går kväll. Utan vikter då, men det räckte. Har saftig träningsvärk idag.

Annars går tankarna upp och ner. Självklart sveper det förbi tankar om att jag förmodligen är av en den lilla klick som aldrig blir bra. Men det vore inte jag om jag inte tänkte så.

listatajm

namn: Anna
piercings: Nada
tatueringar: Inga nu, kanske sen!
längd: 167
vikt: typ 56
skostorlek: 40
hårfärg: Mörkbrun och lite blond
är du kär i någon: Blev kär i min sjukgymnast igår
önskar du att du bodde någon annanstans: Ibland. Ibland vill jag ha en liten trådgård
tänker du på självmord: Sällan och flyktigt
tycker andra att du är attraktiv: Ingen jävla aning, helt ärligt
vill du ha piercingar: Det har jag svårt att tro
vill du ha tatueringar: Kanske.
använder du droger: Alkohol och en snus ungefär 1 gång per år
röker du: Nix
vilket shampoo använder du: Orkar inte kolla. Köpte det dock för flera år sen. Stor flaska och har kort hår.
vilken parfym använder du: Ingen
vilka skor använder du: Sandaler endast förnärvarande. Nageltrång tillåter inget sexigare just nu. (Inte foglossning heller för den delen)
vad är du rädd för: Att det värsta ska inträffa. Gäller alla situationer.
gillar du att tvätta: Jodå, men jag gör det aldrig. Sambon har tagit det jobbet ( och fått..)
gillar du bergochdalbana: Nej, inte längre.
bär du ett donationskort: Japps
hur många vänner har du? Typ 3-4
favoritartist/grupp? Laleh,Cardigans, Amy Whinehouse, Ane Brun, Tori amos, travis och massa andra
har du körkort? Nä. Och jag börjar tycka det är obra
bra recept på pannkakor? Nä, jag fristajlar när jag gör pannisar
brukar du svara på kontaktannonser? Minst sagt nej
raggar du över nätet? Inte nu men har gjort
när flyttade du hemifrån? 18 bast
hur många ställen har bott på sen dess? Kristianstad,Hässleholm (huga) och Stockholm
hur många djur haft du ägt genom åren? En hund och 3 katter

kanske kanske

Har idag varit hos sjukgymnasten. Underbar människa. Jag ska väl inte ropa hej för snabbt men det verkar faktiskt som hon ska kunna hjälpa mig. Bara att få all den informationen jag fick var guld värd. Alltså jag bara undrar hur bristfällig kunskapen om det här är generellt hos sjukgymnaster,läkare,barnmorskor? Nu har jag inte träffat såååå många men inte fasen har jag fått det så här förklarat för mig nångång (Inte förklarat på nåt annat sätt heller för den delen,och nu vet jag varför; de har inte vetat). Än mindre att man skulle kunna göra någonting åt smärtan. Jag har fått några stabiliserande övningar att göra hemma. Inte dåligt att göra de övningarna, stabiliserande övningar är alltid bra, tyvärr hjälper de dock inte mot det här, sa min sjukgymnast idag. Enligt dagens sjukgymnast så beror min smärta på en muskel som heter piriformis.Eller ja, indirekt beror smärtan på det, för den får göra jobbet pga att mitt bäcken fortfarande inte gått ihop. Och den är klämd på nåt vänster mot mitt bäcken. " Jag fattar inte att du orkat så länge" sa hon när undersökte mig. Det såg tydligen inte alltför bra ut. När bäckenet går ihop vet ingen. Det kan i vissa fall ta upp emot ETT ÅR EFTER att man slutat amma sa hon (det kan naturligtvis gå ihop innan dess). Det braiga är att hon nog kan göra nåt åt smärtan (jag säger nog för jag vågar inte ropa hej än). Behandlingen heter triggerpunktsakupunktur och jag fick prova en minibehandling idag. Det kändes, men det ska det göra för då har man träffat rätt muskel. Man sticker nålen rakt in i den muskel som jävlas och då slappnar den av och slutar, så småningom,göra ont. Hur många behandlingar som behövs varierar. Jag fick även en strechövning jag ska göra varje kväll. Samt en annan övning där jag med hjälp av en tennisboll ska trycka på muskeln:-) Det där lät ju skumt men orka förklara!Jag fick iallafall ett oerhört förtroende för denna sjukgymnast. Kompetent, engagerad och trevlig. Om detta nu ger effekt så ska jag se det som mitt kall att upplysa folk om denna människa.

Nästa måndag ska jag dit och få första riktiga behandlingen. Jag hoppas,hoppas,hoppas,hoppas,hoppas,hoppas.......att smärtan ska försvinna så småningom så att jag kan njuta till fullo av tillvaron igen. Foglossning suger.

Jonna,Pilla och andra ofrivilligt anonyma !

När ni ska kommentera och inte har googlekonto; välj "namn/webadress" vid "kommentera som" och skriv in ert namn , så står det inte anonym utan ert namn direkt istället. Tror jag:-)

små bebisar

Imorrn är det torsdag vilket betyder 1 dag kvar till sjukgymnastbesök...Ja, jag räknar verkligen ner. Inte som att allt blir bra av att ha varit där, men jag bara längtar efter att få prata med någon.

Idag har vi varit en sväng på babycafeet på barbacka. Lasse och jag spanade in bebisar som verkade vara i Katjas ålder, tills vi upptäckte att de kunde stå och nästan gå (!). Vi har en stor bebis.:-)

Utanför Barbacka så fick jag ont långt ner i smalbenet. Det strålade ner från höften. Riktigt obehagligt och inte alls upplyftande. Har inte känt något mer idag, har förvisso knappt gått heller, men hoppas att det inte kommer mera av det. Vet inte om foglossning kan stråla så eller om det är en nerv i kläm?

Nybadad älskling.
(Pyjamasen är inte så trång i halsen som det ser ut)

åkeeeeeej

pappa har akrobatplaner för katja?

på fredag smäller det

Trötta,trötta,trötta har vi varit idag. Klockan 06.00 ville dottern upp idag och jag sov riktigt dåligt inatt. Det är något fel på mig ( eller massor säkert) Så fort det blir natt så vägrar min kropp att vilja sova. Brukar kunna sova igen en hel del på dagen men naturligtvis har dottern inte alls velat sova mycket idag. Vet inte vad det har varit men nåt har det varit iallafall. Slutade med övertrött unge förstås här ikväll. Ganska grinigt. Sover nu dock. Somnade 21:30 i vanlig ordning. Kan vara något med utvecklingen, det har ju hänt mycket för henne.

Det gick bra att sova i eget rum inatt för Katja. Jag gick in och sittammade och la tillbaka henne i vagnen och det var inga problem. Men vad jag inte tycker om att sittamma. Får inte till det. Tycker hon far runt på kudden och så har jag en jäkla utdrivningsreflex som driver mig till vansinne, och den blir starkare när jag sitter, så efter nån minut när den sätter igång så högtryckstvättar jag dottern och hon illvrålar förstås. Och illvrålar ännu mera när jag tar bort henne från bröstet så att bröstet hinner lugna sig. Vet inte vad som finns att göra faktiskt. Oftast lugnar det ju sig med tiden men en del fortsätter ha stark utdrivningsreflex. Jag verkar vara en av dom. Blir galen på det. Vet att man kan pumpa ut innan men det pallar man ju knappast på natten. Inte på dan heller för den delen. Tycker inte det hjälper heller för jag får aldrig igång reflexen så som dottern får ändå. Nog om detta!

Ja, vi sket i fotografering idag,kändes inte som en toppendag för sånt. Hade sett ut som två spöken eller nåt...

Idag har jag pratat med sjukgymnasten jag berättade om igår och jag fick en tid på fredag för undersökning och bedömning av mitt bäcken och ländrygg . Hon hade lägligt nog fått ett återbud. Jippi! Hon gav ett jättebra intryck på telefonen. Hon sa också att den överlägset största gruppen patienter hon hade var gravida eller nyförlösta som hade problem med bäckenet. Hon hade fullt upp sa hon..Även om jag vet att jag inte är ensam så verkar man aldrig kunna få detta bekräftat för mycket. Att ha ont är illa. Att ha ont och vara ensam är ännu värre.

På måndag ska jag till läkare och få minst en tå (-nagel) opererad ( eller om han bedömer det så så gör han det iaf, men det ska jag kräva!) Tänkte även passa på att utnyttja den tiden till att snacka om foglossningen, beroende på vad sjukgymnasten säger nu. Om nån medicin kan vara aktuell tex.

Det känns oerhört skönt med tiden på fredag så det tackar jag hjärtligt för.

Badbaljan från Ikea är i minsta laget nu så nu är det stora karet som gäller:-)

Best buddies



Allvarliga töser

Förövrigt. På tal om inget. Så är detta en underbar artist. Och typ världens bästa cover.
I give you Ane Brun.

Duktiga älskade Katja

Det är mycket roligare att skriva om Katja än om mig just nu. Katja har utvecklats nåt enormt den senaste tiden. Och hon är så duktig, verkar så harmonisk och tillfreds. Så gott att se. Hon har mer och mer "egentid". Hon älskar babysittern. Tycker även om att ligga lite varstans, gärna med en mobil att kika på. (Vi har snart hela lägenheten full med provisoriska mobiler. Det ena vackrare än den andra) Det blev förövrigt mycket bättre när Katja själv fick bestämma sovtid. 21:30 håller i sig, det är den tid hon vill somna vid för natten. Helt okej! Vi går upp 7:00-8:00. Sen är det standard att hon somnar igen efter att ha varit uppe 1 timme.

Idag har vi förövrigt gett henne ett eget rum. Vi får väl se hur det går, men jag och Lasse har nu flera nätter sovit på varsin sida i soffan medans dottern sovit i sin vagn i vårt sovrum. Alltså står våran säng TOM på nätterna och vi trängs i en obekväm soffa. (Vi har inte kunnat sova bra i samma rum som dottern) Och det började kändes lite smått absurt. Den sämsta lösningen ever.

Innan har jag gått in i sovrummet och ammat henne liggande och så har hon fått somna om vid bröstet. Och så har jag fortsatt sova med henne eller smygit ut i soffan igen. Nu får jag väl testa att gå in i hennes rum och amma sittande där och sen lägga henne igen. Jag har i princip slutat sittamma, det funkade mkt sämre än att liggamma, men jag får väl testa.

Vad gäller mig så....ja, det verkar som att tårarna ändå finns i en begränsad mängd. De har inte varit lika många idag. Jag är mer förbannad. Jag vill städa ( att jag skulle uttala dem orden nånsin trodde jag inte) och jag vill ut och gå. Framförallt vill jag det sistnämnda. Det saknar jag som bara den. Nu har jag förvisso gjort bäggedera idag, trots att det känns i kroppen, men jag kan inte gå här totalpassiv, jag blir knäckt.

Imorgon ska jag ringa en sjukgymnast som har en privat mottagning och se om hon ge mig en tid snarast. Jag fick ett positivt intryck av hennes hemsida iallafall. Jag ska även försöka få en läkarkontakt. Helst en läkare som är kunnig inom detta förstås. Tänkte faktiskt ringa bb och rådfråga. Jag måste göra något så snabbt som möjligt. Främst för mitt psykiska mående så att jag känner att jag tar mig nånstans i det här även om det tar sin tid så vill jag känna att det går framåt på nåt sätt och att jag inte är allena i det här. Det gäller att hitta bra människor, inte alltid det lättaste men de finns ju där nånstans. Sen gäller det att man orkar leta, men jag tror jag gör det nu.

Imorgon ska vi kanske gå till ( Eller ja, jag cyklar väl dit. Cykling gör inte ont av nån anledning) lokaltidningen och bli fotograferade. Vi får se vad dagsformen säger.

att vara någon man inte vill vara

Jag lyckades ganska bra med att hålla humöret uppe. Lyckades konstatera att vissa saker var jobbiga just nu, men att det gick att lägga det åt sidan, eller iaf ge det lagom stor plats i tillvaron, så att det inte tog överhanden. Nu gick det inte längre. Jag ÄR foglossning. Jag ÄR ont i tårna. Jag är det jag inte kan.

Smärta är inte bara fysiskt. Det påverkar den man är, man blir en annan. Jag gråter mycket. Så fort tillfälle finns. Är insvept i ett trötstlöst mörker. Fast i tankarna på hur begränsad jag är. Hur ont jag har. Hur ont jag kommer ha i framtiden. Hur jag aldrig kommer bli bra. Inga tankar man blir lätt av direkt. Jag är trött och tung. Jag vill njuta av att ha blivit mamma och mitt underbara barn men är så insvept i ett hölje av mörker så jag kan knappt se något annat. Jag försöker men det är så svårt. Den fysiska smärtan har nått mitt inre. Förändrat mig. Och jag tycker inte om att vara den personen.

Jag är så rädd. Att aldrig mer kunna vara jag, så som jag vet att jag kan vara. Stark och lätt. Jag vill så mycket. Och kan så jävla lite.

det är väl det enda jag kan säga

Det är ganska ledsamt just nu.

slö slö

Vet att det finns en som , iallafall teoretiskt sett, är bra mycket tröttare än vad jag är ( hej du en viss trebarnsmamma) men jag säger det ändå; fasen vad trött jag är! Är så så slö idag så jag blir tokig. Vill sova i en vecka. Tror det är amningen som tar på en. Katja ammar ofta fortfarande tycker jag. 2-3 timmar mellan målen. På kvällen ännu tätare. Igår natt satte hon rekord dock. Från det hon somna så vakna hon inte förren efter närmare 6 timmar och skulle äta! Men 2-3 timmar är standard annars som sagt. Många amningar blir det. Så fort vi lägger oss och hon tar bröstet så blir jag så sömnig så det är sjukt. Jag hoppas att hon kan börja äta lite mera sällan snart...

Har inte gjort ett jota idag och ämnar inte göra heller utan tänker bara beta av denna dagen och kvällen och sen gå och lägga mig. (Sen lär det sluta med att jag sitter uppe till mitt i natten ändå men..)

Igår var vi på csk och lämnade tillbaka en bröstpump jag lånat för evigheter sen ( kul räkning väntar) och så tog jag nya ämningsomsättningsprover *. Värdena var bra sist men nu har jag inte tagit levaxin på ett tag så får se om de fortfarande är bra men jag skulle tro det. Det verkar ha varit graviditeten som ställde till det.

Suga tumme? Njae..suga hand snarare. Helt tokig är hon i det förnärvarande.

* Under graviditeten så tog de lite olika prover på mig, blandannat ämnesomsättningsprover och jag hade lite höga värden, vilket betyder att jag låg på gränsen till att ha underfunktion av sköldkörteln. Detta kom som en chock då ett av symptomen är att man lätt går upp i vikt och det är ju inget jag identifierat mig med direkt, snarare tvärtom. Det är inte bra att ha underfunktion när man är gravid då detta kan skada fostret ( sköldkörtelhormon är ju livsviktigt) så jag fick (tillslut) medicin för det, men det tog tid innan värdena blev bra.

soft

Sover dåligt om nätterna nu. Katja sover så oroligt från 04:00 och till det är dags att gå upp. Ligger och vrider och vänder sig och stånkar och stönar. Har varit rent slut idag. Ibland går jag upp och lägger mig i soffan men där var mannen parkerad inatt:-/ Kanske ska testa att lägga Katja nånannanstans. Spjälsängen har vi aldrig ens använt. Vi använder vagnen när hon sover själv. Vet inte riktigt varför, men spjälsängen känns så...stor att lägga henne själv i. Känns så mkt mera ombonat i vagnen. Men nångång ska hon ju sova i spjälsängen, får se när vi börjar med det.

Vi har softat mest hela dagen, hela familjen har varit slöa , varit i tivoliparken en sväng bara.

Katja somnade runt 21:30 ikväll med. Strax innan 21 började någon att borra här i huset. Höll väl på till kvart över. Kunde inte lokalisera var det var, annars hade jag gått dit och undrat om borrningen möjligtvis kunde vänta tills imorrn. Okej att det inte behöver vara knäpptyst vid 21 men just borrning är ju det värsta genomträngande ljud man kan tänka sig. Går inte att sova sig igenom det direkt. Men det verkar som de lagt ner borrningen för ikväll tack och lov.

skönt att vara i friska luften!

somnade på väg hem

Nästa vecka ska jag boka tid hos frisören. Då är min vanliga frisör tillbaka från semestern också, ska bli kul! Vet inte riktigt vad jag ska hitta på denna gången. Men det är det som är kul när man haft en frisör länge, att man kan bolla med dem, för då känner de en lite grann och kan bidra på ett annat sätt. Hatar verkligen att gå nånstans och så ger man dem riktigt fria händer och vill ha förslag och så säger de " tja...klippa topparna lite kanske?" Engagemang tack.

Det här är det kortaste jag haft. Funderar på att ha det så kort igen. Får se

Just det; Katja fyller 2 månader idag!

GRATTIS ÄLSKLING!

världens sötaste

Eftersom vi fick världens sötaste unge är det ett måste att kameran går varm här.








Försökte inte ens lägga Katja ikväll vid 19:00-snåret. Gjorde något försök vid 20:00 då hon visade tecken på sömnighet, men nej det var inte dags. Somnade 21:30. Och vi hade mkt mindre skrik denna kvällen eftersom vi inte försökte lägga henne innan hon var redo ( men inte lätt att veta när hon är sömnig faktiskt). Vi har ju uppenbarligen aldrig lyckats lägga henne innan 21:00 nångång ändå så då är det ju trevligare om man slipper skriket på kvällen:-) Vi får se hur det fortskrider...

tack kompis

Tack Tekla för den fina klänningen!

sådan mor sådan dotter?

Måste fråga er: Är Katja lik mig? Jag tycker ju att hon är det ibland ( bland annat på foto i förra inlägget) Men nu undrar jag om jag läser in något som inte finns, eller om det är någon annan jag ser i henne. Lasse kan inte se det. Min egen mamma kan inte se det. Min egen pappa kan inte se det. För helskotta, visst är hon väl lik mig?:-D

ordning & reda

Ja, inte blir det sovning 18:30-19:30, snarare 23:00 de senaste kvällarna:-( Det är som att vända på en hand när det börjar bli kväll. En slags kvällsångest som kommer igång. En ventil som öppnas, alla intryck under dagen ska ut. Sen var hon förvisso nöjd och glad långa stunder också. Men sova det ska hon icke...Verkar inte spela någon roll hur mycket eller lite hon sovit under dagen heller eller när vi stiger upp. Well, man kan inte få allt. Dagsovningen funkar bra och hon sover hela natten iallafall. Det är själva insomnandet för natten som gärna kunde varit lite tidigare som sagt.

Nu har jag äntligen tagit tag i projekt garderobsrensning. En del ska säljas på tradera ( därav att jag kallar det projekt. Det ska fotograferas,beskrivas och skickas osv)och en del skänker jag bort. Ska bli så skönt att få ordning i garderoberna. Rensade ut en hel del igår och vips fick man plats med allt man staplat uppe på garderoberna inne i garderoben. Praktiskt som tusan.

Efter ytterligare en städ och fixdag (som vi har varje dag känns det som) så undrar jag återigen: De som har barn, jobbar heltid båda två och har ett stort hus ( och trädgård!)som är i perfekt ordning, hur fasen går det till? Visst ägnar vi knappast all vår vakna tid till att gå och plocka här men tillräckligt mycket tid och här ser alltid halvstökigt ut ändå. Hur bär sig folk åt? Jag fattar verkligen inte.

fröken bus

varmt

Idag fick jag sova till 11:00! Man får inte ut det positiva direkt när man får sovmorgon, jag kände mig precis lika trött vid 11:00 som vid 06:00, men jag hade säkert varit tröttare under dagen utan de där extra timmarna. Tack hanni för det...

Det är VARMT om ni inte märkt det. Vi har varit ute en massa promenader idag för det är kokhett i lägenheten. Katja var vaken under två promenader och låg så nöjd och jollrade i vagnen. Hade man inte kunnat gissa för några veckor sedan. Gott att se.

Nu är det inte bara jag som har höftont, nu har även Lasse det. Och eftersom han rimligtvis inte har foglossning så har hans onda kommit av bärandet på Katja. Vilket får mig att fundera på om jag fått det från det också, det kanske inte är foglossning. Jag bar MYCKET den första tiden och låg och satt och gick i hemska ställningar. Vi bär mycket mindre nu än i början, då var det bara bärande som gällde, men lite måste man ju bära liksom. Ska testa att ha henne över den andra axeln, även om det känns avigt, så man inte belastar den ena höften så mkt hela tiden. Vi har både bärsjal och bärsele men hon vill inte alls vara där i när hon är vaken tyvärr:-( Då ska det vara vanligt bärande och inget annat trams. Och sovande behöver vi inte ha henne där längre eftersom hon sover bra i vagnen/sängen nu.

Nä, nu måste jag gå och ställa mig vid balkongdörren innan jag smälter bort

tänder?

Jag började natta Katja lite senare ikväll för att se om vi kanske lagt läggningstiden för tidigt, men det drog bara ut på tiden ännu mera innan hon somnade för natten (vilket jag inte är säker på att hon gjort ännu) Inte kul när nattningen tar timmar:-( Vet inte vad man man mer ska göra åt saken är vad vi redan gör. Hon är ju inte så gammal än så hon behöver tid förstås men man vill ju helst inte att nattningen ska ta sån tid alltid.

Sen har hon varit oerhört "suttig" de senaste dagarna på ett sätt vi inte känner igen. Idag suttade hon som besatt på min axel och jag hade massor med dregel över hela mig. Och hon stoppar in sina händer i munnen jättemycket. ( och hon dreglar mer överlag nu när jag tänker efter) Hon har inte tagit napp på ett bra tag men ikväll lyckades vi efter mycket om och men, men det var inte som att det var riktigt bra det heller. Inte tuttsuttning heller. Så jag började fundera på om det är tänder på g? Vet att det är ovanligt att det kommer så här tidigt, men det förekommer ju. Dessutom kan tydligen "symptomen" börja månader innan själva tandsprickningen kommer. Ja, vi får väl se...

Babysittern var jättefin, vi hann dock bara med en snabbprovning ikväll, men den ska nog bli jättebra.

blocket for the win

Ikväll ska vi hämta hem denna !




Hoppas den duger för fröken.

en sån där lista

I brist på annat....


Nämn något som gjorde dig glad igår: Min dotter (gäller förövrigt alla dagar)
Vad gjorde du kl 08 i morse? Sov
Vad gjorde du för 15 min sedan? Bloggade
Det sista du sa högt? Vad gjorde vi igår?
Det senaste någon sa till dig: Ja då var vi bara ute en gång då
Vad har du druckit idag? Vatten och flädersaft
Vad var det senaste du åt? Äpple
Vad var det senaste du köpte? Påläggsskinka och salami
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit. Tror jag!
Vad är det för väder hos dig nu? Det är natt typ
Godaste glassmaken? Vanilj
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej. Eller va fan, jo!
Sover du tungt? Ja
Drömmer du mardrömmar? Väldigt sällan
Trivs du med ditt jobb? Har inget förnärvarande men på mitt förra både trivdes och inte trivdes jag.
Favoritklädsel? Mysbyxor och linne tydligen
Favoritlåt just nu? Eh..... "Astronaut" med Salem Al Fakir.
Vad ser du om du tittar till höger? En hög med cd-skivor
Vad gör dig glad just nu? Min sambo och min dotter
Vad ska du göra härnäst? Somna
Höger el vänsterhänt? Höger
Humör just nu? Melankolisk och lycklig. Om man nu kan vara det samtidigt:-)
Kläder just nu? Svart linne och gråa mysbrallor
Sommarplaner? är det lite sent för
Hur många kuddar sover du med? 3-4 just nu
Morgon eller nattmänniska? Natt
Vad är viktigast för dig? Min familj
Är du kittlig? Inte så värst
Snarkar du? Ibland tror jag
Stjärntecken? Våg
Äckligaste insekten? Spyflugor och tvestjärtar
Stökigt el välstädat? Välstädat
Vad längtar du mest efter just nu? Att min foglossning blir bra

"det blir bättre"

De första veckorna i Katjas liv var minst sagt turbulenta. Då tänkte jag "vad har man gett sig in på egentligen, är det såhär det är"? Allt är så annorlunda nu. Är det Katja eller vi som har förändrats? Förmodligen både och. Katja har växt och blir mer och mer redo att kunna hantera att vara i den här världen och vi irrar inte runt i ett slags chocktillstånd och låtsas vara föräldrar, nu ÄR vi föräldrar.

Nu kan jag inte riktigt förstå att jag inte förstod att det nog skulle gå bättre och bättre och att den första tiden inte är för evigt. Herregud,vi blev inlagda* när Katja var 3 veckor. Men jag mådde skit och det är väl inget att be om ursäkt för men en del kan nog tycka det är fånigt att man bryter ihop efter så kort tid. Åandrasidan så är det väl den allra första tiden som kan vara skitjobbig. Man har gått igenom en förlossning med allt vad det innebär och man slungas in i en helt ny värld (med konstiga hormoner). Många gånger undrade hur jag skulle klara av det. Om det var så här jobbigt nu hur skulle det bli sen? Jag hade aldrig behövt vara tillgänglig för någon 24 timmar om dygnet. Jag hade aldrig varit mamma och haft det ansvaret. Nu efteråt kan jag ju se att jag hade kunnat slappna av lite mer, eller mycket mer, än jag gjorde. Men det är ju lätt att säga nu. Jag var totalt utsugen på energi och var spänd 24 timmar om dygnet, även när jag sov. Jag kunde inte se att vi skulle kunna bli en familj med våra rutiner och våra egenheter. Det var mest bara kaos och en undran hur man skulle orka med ett dygn till. Och det kändes inte som 3 veckor då, snarare som flera månader.

Alla sa till oss "det blir bättre" och det var verkligen sant. Det blir bättre. Mycket bättre.

bara nån timme gammal

lilla sötis

* vi blev inlagda på barnkliniken för Katja hade varit så skrikig plus att jag mådde så himla dåligt så de tog hand om oss där några dygn hela familjen. En fantastisk hjälp som jag inte visste fanns. Jag är glad att vi tog emot den så att vi fick ladda om batterierna och jag rekommenderar alla att ta emot den hjälp som ges. Kommer vara barnkliniken evigt tacksam för det de gjorde för oss

små glädjeämnen är också glädjeämnen

Här kunde man läsa om humördödare. Igår hittade jag en jeansjacka på tradera som jag är tämligen säker på att det är precis samma jacka som jag tappade. En storlek större men den jag hade var väldigt liten (strl 34 bara) så 36 blir nog bra. Helt otroligt då jag köpte jackan för en sådär 7 år sen. Nu får jag inte glömma vara med och bjuda bara. Jag SKA ha den! Det smarta är väl att lägga ett bud redan nu och inte vänta för det där med minnet...

Här kan ni se hur min favvojacka ser ut samt även hur jag såg ut när jag burit på Katja i 32 veckor:-) ( Nej, jackan är inget speciellt men den var ett sånt där riktigt favvoplagg. Ljusa jeansjackor i love)

stor och fin tjej!

som de säger på bvc. Kan inte annat än hålla med, hon är både stor och fin! 8 veckor är tösen idag, 6840 gram väger hon nu. Hur länge ska vi orka bära? :-)

När vi kom hem från bvc så blev tjejen skitskrikig. Helt otröstlig. Jag undrade om något satt åt eller vad sjutton det var, jag började också grina så pappa Lasse fick ta över. Somnade på pappas axel efter en stund. Det var nog "bara" en form av stress. Hon sov gott när vi skulle in till läkaren på bvc så hon blev lite hastigt väckt. Och så en massa intryck där. Det brukar komma när de kommer hem till tryggheten har jag hört. Mycket nya intryck som måste bearbetas. Tror att hon ganska många ggr kan ha har skrikit av överstimulering. Tror hon är lite känslig där. Ja, idag var det ju extremt.

trygg hos pappa igen

Vart lite skrik här igår kväll med. Sov till åtta (från sju) men sen var det gråt och skrik till 22:00 då hon somnade. Inte skrik hela tiden då ska tilläggas (med respekt för de som har kolikbarn som verkligen skriker oavbrutet i timmar)! Men från och till. Kan ha varit lite bråk i magen men kändes som de också kunde vara att det varit mkt intryck under dagen. Vi hade ju varit hos mormor och bengt och det var mkt nya intryck där. Ja, man kan ju inte direkt fråga de små liven...Men sen sov hon till 7:00 iallafall! Och mamma med! Somnade vid 24:00. Är dock tröttare idag än igår. Tog en pyttevila innan bvc och trodde inte jag skulle ta mig ur sängen när vi skulle iväg.

Lyckades komma ihåg att ringa sjukgymnasten idag. Tid den 27 augusti så det var ju inte rekordsnabb tid direkt men vad göra. Bälte tyckte hon inte lät aktuellt då såna var för gravida. Men om de hjälper till att stabilisera bäckenet så funkar de väl för mig med?! Ja, jag vet inte hur de funkar. De kanske "bara" håller upp magen? Och nån mage har jag ju inte längre. Hur som helst så hyrde de inte ut såna utan att man först träffat en sjukgymnast.

Imorrn ska vi eventuellt hälsa på Annica och Zacharias i deras nya lya!

katja sov men det var värre med mamma

Klockan 19:30 somnade Katja och sov sedan till strax efter 05:00 ( Ammade givetvis under natten men somnade om direkt efter varje mål) . Kanonbra. Mindre bra var att mamma somnade typ vid 03:30....så jag var väl inte direkt pigg när dottern vaknade. Och jag blev väl inte direkt jätteglad när sopgubbsjävlarna skulle tömma glas här på gatan när jag och Katja precis somnat här runt 9:00. Katja blev livrädd och jag blev bara allmänt skogstokig. Och regnet ÖSTE ner så funderade starkt på att skita i att åka till Åhus idag. Men regnet lugnade sig ( och jag..) så vi åkte ändå.

Katja sov hela vägen på bussen, och nästan hela besöket också för den delen. Sällan hon sover så många timmar på dagen i sträck, men idag sov hon fyra och en halv timme. Men sedan vaknade hon så mormor och Bengt fick snacka lite med henne. Hon hade växt jättemycket tyckte dom förstås. Och som hon kollade in dom! Hade stenkoll och lyssnade intensivt på röster som inte var helt bekanta.

mormor med minsta barnbarnet

32 år sen man satt så här i mammas famn

Vaken på väg hem. Eller vi säger väl halvvaken (gäller förövrigt både dotter och mor)
En mycket smickrande vinkel för mina lår förresten!

Lite Nalle Puh-tittning när vi kom hem. Nalle Puh är favoriten

Så söt man kan va då

Katja somnade för 20 minuter sen, vid 19:00 så får hoppas att även denna natten funkar bra. Eller hellre ännu bättre, typ att jag också kan sova....

projekt rutiner

Både jag och Lasse går hemma och är man inte tvingad att gå upp på morgonen utan kan dra sig så gör man ju det, vilket vi har gjort. Lite väl mycket. Katja har somnat seeeent, förvisso sovit länge sen men det kanske inte är så bra i längden och snart ska Lasse börja jobba igen så vi gav oss själva en spark där bak igår och införde lite ordning på torpet. Eller vi ska försöka iallafall. Läggning mellan 18:30 och 19:30 för Katja. Att det blir sovning då kan man ju aldrig garantera men...;-) Och så får hon sova i annat rum än i sovrummet på dagarna i vanligt dagsljus och i sovrummet på nätterna för att försöka tydliggöra skillnaden mellan natt och dag. Och att hon får vänja sig vid att det låter mera på dagarna.

Inget att rapportera om i helgen, den liksom bara flög förbi . Igår sov Katja mkt på dagen, då passade vi på att göra något så spännande som att städa. Idag har vi tagit en liiite längre promenad än vad jag brukar kunna klara av. Tror det är bra att jag går varje dag även om det smärtar lite, men inte överdrivet mycket förstås. Imorrn så kommer de äntligen tillbaka från semestern på vårdcentralen (sjukgymnasterna) så då ska jag slå en pling dit och hoppas på att få komma dit om inte alltför lång tid

Imorrn drar vi till (Katjas)mormor och hennes sambo Bengt!

Men pappa då!




He, vilken lattjo liten pryl!


Ok, en superseriös bild då