besök hos grannarna

Idag har vi varit uppe en sväng hos Jonna och Fredric. Och Julian förstås. Säger som jag antar de flesta säger som inte har nyfödda längre; Är de verkligen sådär små? Kan inte begripa att Katja va sådär liten.

en kornig bild på söta julian som sov så sött i vagnen


en trött Katja som inte alls velat sova idag. trivdes som fisken hos fredric

stora tjejen

Hade hoppats att strl 68 skulle kännas lite större än vad det gjorde. Men nej, hon kan nog inte ha den strl så länge heller;-)

vår stora tjej poserar lite slött i nya kläderna

Jag är förövrigt sinnessjukt hungrig hela tiden. (Det har jag varit hela tiden sen förlossningen men senaste dagarna har det varit extremt) Äter som en tok men det räcker inte. Tror jag kom upp i 4 lagade mål igår ( + mellanmål) Men det är klart, det verkar krävas lite energi för att utfodra den här tösen:-)

tipset

Behöver man baströjor och baslinnen och inte orkar eller har tid att strosa runt i affärer så kan jag rekommendera www.smartgirl.se. De har även massor med andra kläder men jag tycker om utbudet av basgrejor ( orkar inte engagera mig i andra slags kläder förnärvarande, jag kör enkelt). Inte suuuuperbilligt men okej priser. (Tänk på att priset visas i danska kronor )Fick hem en bunt med linnen häromdagen och blev helnöjd med allt. Ska även vid tillfälle rensa i garderoben ( hur många ggr har jag sagt det de senaste åren) Har så mycket som bara ligger och tar upp plats och aldrig används.

Lasse har byggt en gungstol till mig. Soffan är döden för kroppen just nu och sitta på en köksstol blir lite tradigt i längden. Jag är dock lite rädd för gungstolar, tror de ska tippa bakåt hela tiden. Samma oproportioneliga rädsla som när jag ska klättra på stegar. Det går bara inte. Efter två steg så får jag panik och tror att stegen ska välta. Ser nog ganska fånigt ut.

Tjejen har varit så mysig idag och ikväll. Bad med pappsen och sedan mys med mamma vid tv:n. Bildbevis på detta:

livet är gott

men nu börjat det väl bli dags å sova

jo

en kväll för oss själva

Idag har vi handlat nya kläder. Igen:-) Känns som att viktkurvan är lika brant nu igen som den var från början efter denna intensivamning.

Katja ha somnat seeent in på natten men igår lyckades vi natta henne tidigare. Skönt med en kväll för oss själva tyckte vi. Tills vi fick den. Lite tv-tittande men sen gick vi runt här som rastlösa idioter och undrade vad vi skulle göra utan vår älskling.

Snart ska Lasse ner på Toddler och eventuellt köpa en babysitter. Vet ju inte om hon gillar den, men jag hoppas det så kan jag använda den lite för att slippa hålla och bära hela tiden.

nu börjar det bli mera action i gymmet!

åååååhej!

finfrämmat

Jag hade hoppats de skulle in och skära i nageln idag men så väl var det ju inte. Lite kortisonsalva ( inte skönt när hon va i såret och pillade dit salva)och hoppas att det lugnar sig tills jag får en tid..när det blir vet jag inte, men jag skulle ringa om 2 veckor då skulle jag få en tid. Hoppas det inte tar alltför lång tid, är skittrött på denna tån nu.

Annica och Zacharias kom inom en sväng till oss ikväll. Det hade varit full fart hela dagen så det blev bara en kort visit denna gången. En riktigt tuff kille har Zacharias blivit. Fler tänder på g tror jag nog för det var ett jädrans bitande hela kvällen:-)

Snart flyttar dom hit till Kristianstad igen efter ganska många år i Stockholm. Trodde aldrig Annica skulle flytta hit igen men lycklig är jag för det!

"Vad stor hon e!
jag: "ja, jag veeeet"

klia tänder

hur svårt ska det va

Har haft nageltrång till och från på en tå i flera år, och har tänkt fleeera ggr att jag måste göra nåt åt det. Men vad svårt det verkar vara att lyfta på luren ibland. Idag kom det iallafall var (to much information?) och gör ont så nu har jag ringt vårdcentralen. Fick en tid om en och en halv timme. Hur svårt var det då, att ringa?

Man är bra dum.

Hoppas jag slipper antibiotika.


Förövrigt så sussar Katja sött i vagnen för tillfället, den som var totalt ratad igår. Och på vilket sätt hon somnade då. Lasse tyckte hon verkade trött, så han la henne helt enkelt i vagnen, sa "sov gott" och gick ut. Sen hörde vi inte ett pip där inne. Hon somnade själv. Som sagt, klok på de små liven blir man icke.

Ikväll kommer Annica och Zacharias och hälsar på oss en sväng. Jag hade ju tänkt deppa på heltid nu ett bra tag framöver men jag får väl fortsätta deppa när de har gått hem.

i natten

Lite lugnare med amningen men tösen vägrar sova. Hon sover på nätterna men typ ingenting på dagarna. Vagnen är det förövrigt totalvägran med. Och nappen ska vi inte snacka om, ett big no,no.

Skrik ett par kvällar/nättar nu innan sömnen infinner sig. Verkar som det är magen, men säkert blandat med övertrötthet. Skitjobbigt att hjälpa henne somna nu för hon vägrar att man lägger henne ner (gallskrik from hell), men kan samtidigt inte sova i famnen för det blir varmt och obekvämt efter en stund. Dessutom måste man stå och helst gå och det pallar man inte i ett par timmar. Brukar tillslut kapitulera liggandes bredvid mig vid bröstet och gjorde även så inatt. Hoppas att hennes mage blir bättre framöver och att vad det nu än är som är jobbigt blir mindre jobbigt för henne. Men det får man ju tro!

Jag borde sova men jag var bara tvungen att sitta uppe en stund. Själv. Vet att jag kommer svära imorrnbitti men just nu bara njuter jag av att sitta här helt själv och lyssna på tystnaden.

mina kära

ett barn har fötts

mission: suga tutte

Har ju hört talas om ökningsperioder och intensivamning men trodde kanske inte riktigt att det handlade om SÅ mycket amning. Jag har inte räknat hur mycket amning det blev igår men tjejen sov 2 timmar på hela dagen och jag tillbringade i stort sett hela kvällen fram till 01:00 liggandes och ammandes. Helt sinnessjukt. Förvisso passade det kanske rätt bra eftersom jag ordinerat mig själv mycket vila för att bli bra i bäckenet , men det kan ju vara kul med liiite omväxling. Det verkar vara detsamma som gäller idag men lyckades slita mig från sovande tjej nu en stund...

Konstigt att de inte informerar en mer om såna här perioder förresten. Jag kan iaf inte minnas att de gjorde det, mest bara i förbifarten isåfall. Menar hade jag inte vetat att de hade såna här perioder så hade jag lätt kunnat tolka det som att min mjölk började ta slut eller nåt. Och så tolkade jag det nästan igår även om jag visste att de hade såna här perioder. Har aldrig haft så urammade bröst så det kändes ju inte som man hade något att erbjuda direkt. "Blir hon inte mätt"? är ju lätt hänt att man undrar förstås när de plötsligt ligger och suttar i timmar och man har ett par skinnpåsar att erbjuda. Jag hade en flaska beredd och vi testade den men där blev det gallskrik, det var suttning på the real thing som gällde helt klart.

Deppigt värre igår. Jag tog ut svängarna rejält när jag ändå var igång och såg framför mig dotter plus alla andra kunna springa omkring och leka och jag halvt handikappad som inte kunde vara med eller göra nånting.

När man har ont ellerhar besvär så vill man liksom göra nånting. Men jag vet att det blir inte bättre just nu av att jag är "duktig" och går extra mycket eller gör extra mycket övningar, det är vila som gäller nu i första hand. Träning får komma sen.

För jag ska fan bli bra. Tänker inte vara målstople när dottern leker, jag ska vara med och leka.

Mamma och dotter ( med mjölkdroppe på hakan) mitt i natten

kurvan planat av lite

Halv elva kom vi på att vi skulle vara på BVC klockan elva, men det räckte ju att komma på det då. Katja har gått upp ca 500 gram i veckan men nu har hon gått upp 660 gram på två veckor, vilket vi tycker är rätt bra. 500 gram i veckan kan man ju liksom gå upp hur länge som helst....så det var väl bra. 6070 gram väger tösen nu.

Tjejen har förresten inte alls haft de där skriken som vi tolkat som smärtskrik. Jätteskönt. Man undrar ju om det är den mjölkfria kosten helt klart. Många bebisar blir bättre i magen runt vecka 6-8 läste jag nånstans så det kanske hade blivit bra ändå, men jag fortsätter kosten ett tag till för att sedan prova så smått.

Ja, skönt är det iallafall att Katja är en mkt nöjdare bebis. Nu ska vi se om mamma kan bli glad igen också.

Tjejerna slappar i pappas knä

tålamod och optimism har aldrig varit mina starka sidor

Regn utomhus och inombords. Jag vill inte ha ont, jag vill inte ha ont,jag vill inte ha ont. Viljestyrka kan man komma långt med men i detta läget kan den nog inte fixa problemet. Jag vill ändå inte. Ha ont. Men kan jag inte göra nåt detta faktum så kan jag väl iallafall få veta när och om det kommer att bli bättre? ( Hallå gud eller nån)

Tog tag i saken idag och ringde sjukgymnasterna på vårdcentralen. De hade semester. Ska prova ett par andra ställen imorgon så att jag iallafall kanske kan få hyra ett sånt där bälte. Skulle behöva snacka med nån också. Jag blir så negativ av det här. Behöver få några uppmuntrande ord. Behöver få bli påmind om att jag födde för 6 veckor sedan, det KANSKE inte är så att det måste kännas så här resten av livet.

Men jag kan inte vara särskilt positiv. Tänker fasiken inte vara positiv om jag inte kan få som jag vill.

(Egentligen är man så urbota oförskämd så det är inte sant. Det finns människor som lider av både det ena och det andra. PERMANENTA GREJOR. Jag borde som sagt få höra ett och annat)

morfarbesök

Idag har vi varit hos morfar i hans sommarstuga. Min bror och hans dotter Ellen var också där! Katja fick premiäråka längre bilfärd och det gick bra. Somnade på väg dit,lite skrik på hemvägen men var duktig. Vi fick två stora kassar med kläder från bror och Ellen som Ellen haft när hon var liten. Tusen tack för det!

Kusinerna hälsar på varann för första gången!

(Note to self: köpa en annan nyans på foundation)

och här finposerar dom

Bror och pojkvän

Bror fotograferar Lillungen


och morfar underhåller:-)



Pigg och glad Ellen

Pojkvän tramsposerar efter att Ellen och jag tyckt att det ser ut som han har läppstift på sig

saker som gör en på dåligt humör

1. Man har ont i höften

2. Man har nageltrång på minst 2 tår

3. Man börjar känna av mjölkstockning i det ena bröstet efter att just ha blivit bra i det andra

4. Man får inte dricka kolsyrade drycker eller choklad

5. Man tappar sin favoritjeansjacka och hittar inte en enda ljus jeansjacka i hela stan eller på hela nätet

6. Man får inte äta filmjölk eller creme fraiche

Sak som gör en på gott humör

höftskrälle

Fick ju ont i ena höften efter förlossningen. Men det blev bättre och försvann i stort sett. Igår började jag få ont i den andra höften:-( Haft ont hela dan. Blir på så dåligt humör och blir deppig. Kan säkert vara nånting med ändrad hållning (igen. Fick ju det när jag blev gravid och nu är kroppen och hållningen annorlunda igen) i kombination med att man är försvagad i hela bäckenet. Det är min diagnos iallafall. Eller så har den andra höften fått jobba lite mer när den andra var dålig och blivit överbelastad.Nåt skit är det iallafall och jag blir så trött på det.

Lagom med träning, vila och tålamod är väl receptet åter igen...

inte rutinerat gjort

Oj vad trötta vi varit idag. Och då menar jag vi föräldrar. Absolut inte Katjas fel, hon var en ängel igår, men vi var dumma nog att inte gå och lägga oss förrens mitt i natten. Då får man skylla sig själv. Det händer att bebisar är pigga typ 05:00-06:00 särskilt om de sovit mkt på kvällen och lagt sig i tid. Då har man lärt sig det. Kanske.

Det ska visst regna i typ 2 veckor. Mycket regn är ju inte så kul men vi är så glada att det är svalare ute. Bebis (särskilt i skrikande tillstånd) + taklägenhet när det är tokvarmt ute = inte bra.

Lite lek under babygymmet i morse. Tog även en liten powernap.

Fick rapport om att det fortfarande inte går att kommentera. Grrrr. Jag har bett fler att testa funktionen för det ska funka (för bövelen). Är du helt säker på att det inte funkar P?:-)

nu kan alla kommentera

Ja, jag gjorde ju en hastig flytt där. Lite för hastig för jag hittade ju hur man ställde in i denna bloggen att alla får kommentera. Men ja, nu är det löst iallafall så det e bara å tragga.

man orkar kanske därför att vissa dagar är bra

Det är faktiskt ganska tråkigt att äta mjölkfri kost. Jag älskar bregott,ost och creme fraiche och filmjölk. Såser och röror kommer bli svårt. Jag har länge haft creme fraiche som en av mina bästa vänner. Men hjälper det tjejen så får jag ju stå ut förstås.

De är inte förutsäga de små liven. Idag har Katja somnat själv de flesta gångerna. Har lagt henne i vagnen eller i sängen vaken och så har hon somnat själv. När jag skulle stoppa in nappen så tittade hon på ungefär som " Men mamma , jag är stor nu, jag behöver väl inte napp heller!" De är konstiga ungar. Häromnatten stod man med gallskrikande unge och testade allt inklusive hårfön. Men en gång somnade hon i min famn och mådde hur gott som helst. Kändes faktiskt gott att man inte blev brädad av en hårfön. Mamma är visst ganska bra också.

En bra dag har vi haft som ni förstår. Gårdagen var också bra så nu vänder det väl snart;-)

Det händer lite i veckan som kommer. Ny vägning på torsdag. Min vän Annica från Stockholm kommer hit med sin son. Några kompisar kommer eventuellt upp på lite fika. Ska ner till min pappas sommarstuga där även min bror och hans dotter kommer vara. Och så kanske syrran kommer en sväng. Ja, för att vara oss så är det massor med grejor. Typ vad vi gör på ett år.

Badar gör vi i stort sett varje kväll.

efter sol kommer regn

Efter 2 bra dagar så bröt helvete loss i förrgår. Runt 21:00 på kvällen blev det ett jäkla liv. Skrik,skrik,skrik,skrik...Vid 01:00-02:00 lugnade det sig. Höll på hela dagen igår sen. Med en stegring vid 21:00 igen...Lugnade sig samma tid som föregående natt. Skrikbarn/kolikbarn har det värst mellan vecka 6-8 så man får försöka förbereda sig för ett helvete. Hur man nu gör det.

Hur fasen klarar man av det? Jag inser att det kommer gå över och att det är kort tid i det stora hela men när man är mitt i det så är det fan inte lätt, ett dygn är som en evighet. Och hur ska man stå ut i 1 och en halv månad till? ( Jag har bestämt att vid 3 månader ska det vara bättre) Det går ganska bra ganska länge men tillslut river skriket upp en inombords. Man går sönder, börjar själv gråta. Det bara är så. Man kan inte värja sig, skriket och gråten tränger in i en. Och nånstans inom en så känns det som ett nederlag. Jag kan inte hjälpa min bebis. Även om jag vet att vi gör allt och lite till. Jag vet att jag är en bra mamma, jag vet att hon hade det så bra det bara gick igår. Men ändå.

Det sista vi provade igår när vi la en övertrött unge i vagnen var att slå igång hårfönen. Jag hade läst det nånstans. Vips va ungen tyst och vi fick in nappen. Sov sen flera timmar. Sitter just nu och skriver i ett högt brus av hårfönsljud. Med sovande unge.

Jag ska aldrig mera klaga på föräldrar som gör knäppa saker. Aldrig. Man vill att saker ska funka och om det sen innebär att man får bära tills ryggen går av, att åka bil mitt i natten, sätta på dammsugaren så får det vara så. Att ha höga ideal är inget för ett familj med skrikbebis. De kan man lägga åt sidan och eventuellt ta fram senare.

Jag inledde förresten igår mjölkfri kost. (En del bebisar tål inte mjölkproteinet, som ju går över via modersmjölken) Jag tror inte att skriken beror på det men vad vet man, och det är ju lika bra att prova. Hoppar även över choklad och läsk.

När det har varit riktigt riktigt jobbigt så slutar man nästan se att de faktiskt är lite nöjda och glada mellan varven. Men här är beviset. Smajlfunktionen finns, den är inte ur funktion. Den bara används mindre ofta än skrikfunktionen förnärvarande.

kommentera i bloggen

Jag tänkte minsann skälla på er igår för att det fortfarande står "0 kommentarer" under varje inlägg. Min kompis Jonna upplyste dock mig idag om att det inte går att kommentera (om man inte har ett googlekonto) Jag ska ordna det på något sätt! Säger till när jag fixat det.

Namnad

Nu är papprena inskickade till skattemyndighterna. Tre namn har hon fått.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Katja är ett kvinnonamn med namnsdag 25 november. Ursprunget är ryssland ryskt och det betyder "lilla Katarina". Katarina är en kortform av den ryska Jekaterina, som betyder "den kyske". I engelskspråkiga länder stavas namnet vanligen Katya.Katja har först på senare år fått en mer allmän utbredning i Sverige. I början av 70-talet var namnet fortfarande mycket ovanligt, men på 90-talet var det flera år ett av de 200 vanligaste tilltalsnamnen.31 december 2005 fanns det totalt 2 595 personer i Sverige med namnet Katjavarav 2 094 med det som tilltalsnamn.År 2003 fick 22 flickor namnet, varav 18 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 25 november, (1986-1992: 8 juli, 1993-2000: 15 november).


Elise är ett kvinnonamn med fransk ursprung, en kortform av Elisabet som är etthebreiskt namn med betydelsen "Gud är fullkomlig".Namnet har ökat i popularitet under de senaste decennierna. Bland de äldre är den tyska formen Elisa vanligare, men bland de yngre är det fem gånger så vanligt med denna franska form. 31 december 2005 fanns det totalt 96 402 personer i Sverige med namnet Elise, varav 1 723 med det som tilltalsnamn.År 2003 fick 230 flickor namnet, varav 65 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 20 september (sedan 2001. Innan dess på 5 februari och 17 april)


Hildur är ett kvinnonamn med fornnordiskt ursprung, en form av Hild som är bildat från ordet hildr - strid. Kring förra sekelskiftet var Hildur ett modenamn, men det är inte särskilt vanligt numera, speciellt inte som tilltalsnamn.31 december 2005 fanns det totalt 3 763 personer i Sverige med namnet,varav 1 528 med det som tilltalsnamn.År 2003 fick 18 flickor namnet, varav 4 fick det som tilltalsnamn. Namnsdag 18 januari

mormor och morfar

Både mormor och morfar på besök idag! Mormor glömde vi bort att fotografera men morfar kom med. Första gången morfar ser Katja vaken.

Vem e det där?

Nästa vecka ska vi eventuellt åka ut till morfars sommarstuga. Vet ju inte riktigt hur hon reagerar på bilfärd, vi har bara testat korta turer och de har gått bra förvisso. Man kan väl inte annat än att prova...det kanske till och med går bra:-)

Härliga smajlstunder har tjejen bjudit på idag. Mamma och pappa smälter förstås. Det händer faktiskt ganska mycket. Vi börjar lära känna varandra så smått. Man börjar knyta an mer och mer. Några saker faller på plats. Även om det bara är tillfälligt så är det gott. Vi blir familj, steg för steg.

Läkarbedömning

När Katja var 2 dagar så var det dags för läkarundersökning. När Lasse kom in med Katja så sa läkaren " Ja, jag vet vem som kommer bestämma hemma hos er från och med nu" Vi tog det mest på skoj men läkaren hade rätt. Han såg redan då att det var en viljestark unge!:-)

Vi har haft bra dagar. Ja, en viss bångstyrighet förstås men annars vore det inte våran unge! Inga stora utbrott , och mycket mysiga smajlstunder har vi haft. Det ska bli så spännande att följa henne. Hur kommer hon bli när hon blir större? Vad kommer nästa språng i utvecklingen bli? Och hon växer och växer och växer...jag köpte en hel del i strl 62 för bara nån vecka sen och tänkte att en månad ska hon väl kunna ha det iaf. Idag sa Lasse att han knappt kunde knäppa ena bodyn. Den branta viktkurvan fortsätter med andra ord och lär nog göra ett tag.

Imorgon kommer mormor på besök. Jag och Lasse har lyckats slarva bort bådas legitimationer så vi ska gå bort till polisen och fixa nya så får mamma intyga att jag är jag osv ( eftersom båda tappat legget så kan vi ju inte intyga åt varandra)

Inborrad

and the skrik continues

Så himla onöjd nu tjejen. Gallskrik, frustration,gnällighet. Det "känns" som att hon befinner sig i en skarv, i ett utvecklingsprång men vad fan vet vi. Hon fiser som aldrig förr så att det är magtrubbel ligger ju nära till hands att tro också. Det kanske är båda. Hon vill ligga mycket vid bröstet, långa stunder. Det brukar hon inte göra. Hon brukar suga i sig maten på 5 minuter. Nu vill hon ligga jättelänge och vill somna vid bröstet också. Som att hon inte kan hantera omvärlden eller sig själv just nu även om hon skulle vilja. Hade hon fått bestämma hade hon väl cyklat redan nu, lagt pärlplattor och hoppat hage. För så tolkar jag henne, att hon vill mycket. Hoppas att hon får ta det där språnget snart. Ja,cykling dröjer ju ett tag förstås...

Vi har legat hela eftermiddagen i sängen Katja och jag. Det skriks så fort hon vaknar i princip. Men hon blir lugn och smajlar så fort hon får ligga vid bröstet. Så man får vara glad åt att det finns något som funkar. Funkar tillsvidare ska jag säga..

2 veckor liten

sova sova sova säng säng säng

Det fungerar så bra med vagnen nu. Hon har verkligen ratat den förut men nu kan vi ut och promenera utan att jag måste bära hela vägen . Trevligt både för Katja och för mamma och pappa. Kanske går lättare nu när hon ser bättre? Ligger och kikar upp i taket ibland och verkar allmänt trygg i vagnen som hon inte var innan.

Shit vad trött jag är. Sömnigtrött.Nu när jag inte är så spänd längre som jag var i början utan har börjat slappna av så kommer sömnigheten som man inte tillåter sig när man är sådär spänd. Skulle kunna sova dygnet runt. Jo, jag vet, det lär inte bli bättre...;-)

Vikt och längd

Hur Katja växer och frodas

9 juni

Födelsevikt : 3805 gram Längd: 53 cm

12 juni

vikt: 3585 gram

16 juni

vikt: 3950 gram

26 juni

vikt: 4590 längd: 55 cm

1 juli

vikt: 4950 gram

9 juli ( 1 månad gammal)

vikt: 5410 längd: 57 cm

23 juli

vikt: 6070 gram längd: 58 cm


4 aug ( 2 månader gammal)

vikt: 6840 gram längd: 62,5 cm

9 sept ( 3 månader)

vikt: 8460 längd: 63cm

7 oktober ( 4 månader)

vikt: 9330 gram längd: 65 cm

11 november ( 5 månader)

vikt: 10220 gram längd: 68 cm

8 december ( 6 månader)

vikt: 10620 gram längd: 69,5 cm

13 januari ( 7 månader)

vikt: 10520 gram längd: 71 cm

15 februari ( 8 månader)

vikt: 10690 gram längd: 71,3 cm

8 mars ( 9 månader)

vikt: 10830 gram längd: 73,8 cm

13 april ( 10 månader)

vikt: 11290 gram längd: 76 cm

Åskväder

Jag tänkte för mig själv " nej, ska jag verkligen säga det?" ( när man säger att något är bra så har det ju en tendens att straffa sig, men det e ju bara trams givetvis så jag sa till Lasse: Vad glad och nöjd hon har varit nu både igår och idag.) Det tog inte lång stund kan jag lova tills åskvädret bröt loss igen. Otröstlig gråt här på kvällen. Tror det kan ha varit magen. Sen blev hon övertrött ( vi bara rejält trötta) och absolut ingenting var bra. Sova? Inte att tänka på. Klockan 03:00 behagade hon somna. Vaknade imorse med samma humör. Gnällig och kinkig.

De små rackarna har en utvecklingsfas runt vecka fem så vi funderar om det är det. Hon är ju 4 och en halv vecka nu. Denna period håller i sig 1-7 dagar....

Lite sliten efter inatt. Låg en stund förnöjsamt hos mig och kollade in fönstret.

Fint

En fin kväll igår och en fin förmiddag idag har vi haft. Misstänker att Katja har magknip ibland men igår var det lugnt så det var gott. Och jag och Katja har haft en riktigt mysig förmiddag. Efter vi stigit upp så satt vi i soffan länge och tittade på fönster. Hon älskar att titta mot fönstret. Idag upptäckte hon att om man vred på huvvet så fick man syn på ytterligare ett fönster. Det var kul. Vred och vred på huvvet. Lycklig och nöjd. Skönt att kunna klara av nåt, att växa och bli större. Hon vill min tjej!! Sen fick hon följa min mobiltelefon med blicken och det fixade hon galant. Igår hos bvctanten gick det inge vidare, mest gråt och skrik.

Efter fönstertittning så la vi oss i soffan, och där har vi sovit i några timmar nu och bara myst.

Nu är det mys hos pappa som gäller. "Passa på och njut" har jag hört så många som sagt. Det har jag gjort och det ska jag göra.


Katja lärde sig ta napp på sjukhuset. Man kan tycka vad man vill om napp, men några fördelar måste man erkänna att den kan ha. Det funkar. Och det är det man vill. Man vill ha flera saker som funkar än tvärtom. (Bilderna är från när vi var på sjukhuset)

Upp och ner

Hur är tillvaron? Upp och ner. Verkligen upp och ner. Plötsligt så är man lite mindre spänd och stressad, ungen är nöjd och man tycker liksom inte alls det är så farligt allting. Och det känns som man har svaret på allt. Och det man inte har svar på spelar ingen roll för det allt är ju faktiskt himla bra och vi fixar det här. Timmen efter så känns allt skitjobbigt och oöverstigligt och outhärdligt. Osäkerhet och ledsenhet. Trötthet, frustration. Och så håller det på. Men det kanske är vanligt?

Hela familjen har varit inlagda ett par dygn. Det blev för mycket tillslut. Skrikigt barn, utmattade föräldrar och mjölkstockning.

Den största förändringen sen vi kom hem är väl att Katjas tid med pappa har ökat. För mig fanns det inte ens att jag skulle kunna lämna henne typ. Och det kanske man inte måste. Men jag måste. För att orka. Måste kunna lämna över nån stund här och där ibland. Jag inser det nu och det går lättare och lättare.

Jag har handlat nya kläder till Katja (hon växer så det knakar) och jag har varit hos frisören och jag har träffat några kompisar en sväng på stan. Helt själv.

Pappa och dotter har sovmorgon. Mamma duschar och och äter frukost i godan ro.


Seger! Katja kan somna på pappas axel. Förut var det bara mammaaxeln som var acceptabel

Jaså, äta på flaska går också? Snart behövs väl inte mamma?;-)
Om ni undrar vad det är tjusig klädsel min man går omkring med så är det en bärsjal. Blåmärket vetefan hur han skaffat sig

När lillan kom till jorden

Jag tar livet av mig har jag sagt 3 ggr sen vi kom hem från BB. 2 ggr har vi besökt akuten. En gång har vi ringt 112. Varför? Jag har blivit mamma. Jag har varit mamma i 3 och en halv vecka. Fullkomligt ofattbart. Det är snarare 10 år sen, känns det som i kroppen och i huvvet.

Jag vet inte om jag hade någon bild av hur allt skulle vara, men skulle jag haft det så skulle den inte överensstämt med hur det är. Man kan förstå att det inte bara är lätt, att det inte bara är glada och enkla dagar ( även om det finns ett fåtal som faktiskt får ganska enkla ungar men de kan vi ju bortse från annars blir man ju förbannad) men man förstår inte HUR DET ÄR.

Men jo, en sak hade jag nog förutsett omedvetet, nämligen att jag skulle få en lugn och enkel unge. Fanns liksom ingenting som tydde på något annat. Jag som är så lugn tex, det säger alla ( men även det börjar jag tvivla på. Varför har jag trott på det, jag är ju neurotisk som få och har ett ganska stormigt inre, är jag lugn? Var fan fick folk det ifrån?) Och Lasse min sambo är också lugn. Och det är faktiskt sant. Men han var visst busig som få när han var liten fick jag reda på sent omsider. Tack för infon. Hittills verkar det som att jag haft fel. Jag verkar ha fått en ganska besvärlig unge. Hon har vilja. Är bestämd. Nöjer sig inte med "nästan" eller "nära". Hon växer fort men vet inte riktigt hur hon ska hantera det.

Jag har haft svårt att acceptera att jag inte fick den där lugna ungen. För det var ju så det skulle vara på nåt vis. Inte enkelt alla dagar men ändå inte så...jobbigt. Inte så mycket gnäll, inte så mycket skrik. Det är så mycket jag måste lära henne, hjälpa henne med, ge svar på. Kan jag det? Vore det inte enklare med ett förnöjsamt barn som på sin höjd skriker lite när det är hungrigt? Min unge är till och med frusterad i sömnen. Hon gruffsar och bökar och har inte ro att bara vara.

Hur känns det att födas egentligen? Hur känns det att lämna den där trygga livmodern och komma ut till världen? Hur kan jag hjälpa dig min älskade unge?

To be continued.

Jag lovar; det kommer skrikbilder och andra mindre klämkäcka bilder.